tyraida

Jag har bestämt mig för att gå vidare, vända blad, turn the other cheek. Vänskap är viktigare än kärlek just nu, så det är dags att fokusera. Ändå är det svårt att faktiskt göra det. Att sluta bry sig. Går det? Det kommer andra, bättre, han är inte värd dig. Hur vet de det? Om jag inte vet det själv? Kan man bli så blind? Jag antar att det här är bättre, då behöver jag inte oroa mig för vad han ska tycka. Kan bara vara mig själv. Jag vet att man ska vara det ändå, men det går inte. Jag tror ärligt talat inte att någon är helt sig själv omkring andra, man formas av dem man är med. I skolan finns en rangordning som man alltid "ska" jobba sig uppför. På stan handlar det om image. Det är bara när man är helt ensam som man faktiskt kan överlägga med sig själv om viktiga ting. Självklart finns det dem som man känner sig helt trygg med, och dem ska man hålla fast i. Men ibland kan det vara svårt att skilja på nu och då, och ibland är det lättare att gå tillbaka till "då" eftersom man känner sig säker där. Problemet är att världen inte funkar så. "Ett steg bakåt och två steg frammåt" inte tvärtom. Hur vet man vad som är framåt och bakåt? Finns det ett skrivet manuskcript för varje enskild individ som man ska följa? Oskrivna regler som ingen vet om? Hur får man en inblick i sitt riktiga liv, som det ser ut om man vänder det ut-och-in? Jag vet inte. Gör du?